FÖRTROENDE - en spaning i tiden

Förtroende.

Smaka på det ordet. Vad innebär det för dig?



Kommer att tänka på det efter att jag fått höra att (M)ajoriteten vid gårdagens kommunstyrelsesammanträde beslutat att betrakta gestaltningsfrågan om sporthall på Grantomta som en affärshemlighet. Hur tänker de egentligen?


Som skådespelare har jag lärt mig att leta efter anledningen till att en människa handlar och säger si eller så. Orden som kommer ut genom munnen i slutänden och även den fysiska handlingen är bara att betrakta som resultatet av den drivkraft personen har, genomtröskat av ett antal filter på vägen, för att våra åsikter inte ska vara alltför oförblommerade och/eller avklädande. Åsikterna ändrar då karaktär, döljs, kläs in i finare kostym eller vad ni vill, men det går alltid att hitta nyanserna av "någonting annat" i dem.
Därför kan det vara nyttigt att inte bara lyssna till det som sägs, inte bara se på det som görs, utan också att se till olikheterna. Att titta efter var det blir "darrningar" i vattenspegeln, den vattenspegel som ser ut på ett särskilt sätt för en särskild person.

Nå, det var inte meningen att fastna i analyser av det mänskliga psyket, men det hör liksom hit.

Jag kan inte låta bli att fundera över hur mycket detta sorts tänk visar upp den  grundsyn som (M) står för. Åtminstone i vår kommun, som jag kan följa på närmare håll, jag kan inte avgöra om det även gäller på riksplanet.
Jag skriver också (M), även om majoritetsbesluten omfattar övriga i alliansen. Jag funderar för övrigt  på vad som ska till för att också de ska slå näven i bordet när de blir ställda åt sidan.
I den nämnd jag sitter i som fritidspoliker för (S) har vi vid ett flertal tillfällen sett liknande darrningar i vattenspegeln och jag undrar om det inte finns en gemensam nämnare.

Missförstå mig inte nu - själva föremålen för diskussionerna har varit mer som stormar, inte darrningar! Jag pratar om det underliggande, det som leder fram till de - för oss i oppositionen åtminstone - underliga beslut som fattas.

1

Vid senaste mötet skrevs avtal med Kulturskolan, som varit avtalslösa i mer än ett år. Turerna har varit många, anledningarna till att inte avtalet kunde skrivas på fler ändå. Då skulle det väl vara rimligt att vi fick möjlighet att i nämnden höra Kulturskolans rektor, för att vi som ska besluta (och som bara är amatörer, fritidspolitiker) ska ha en chans att sätta oss in i frågan? Kan tyckas självklart - men inte. Vi har fått nöja oss med att vänta tills avtalet är påskrivet innan en inbjudan kan komma på tal.
Varför? Ordföranden i nämnden, Camilla Lien (M), har hänvisat till att "hon inte vill utsätta rektorn Arne Almroth för rena bombningen av frågor, som han kanske inte kan svara på". I min enfald trodde jag att det var oss i oppositionen hon syftade på, eftersom vi så länge hade "bråkat" så mycket om hur frågan vansköttes men har nu efter senaste mötet börjat tro att jag hade fel.

2

På detta möte, då vi äntligen fick chans att höra Arne Almroth, uppstod så nästa märklighet.
Det visade sig att två av allianspartierna inte var nöjda med förslag till avtal och det fanns förslag om bordläggning från FP. Inte något konstigt i sig. Tvärtom var det uppfriskande att höra att alliansföreträdarna kunde ha olika åsikter och att det fanns föremål för diskussion, som det borde vara.

MEN - och det är detta som är det märkliga och symptomatiska - det kom aldrig till öppen diskussion i nämnden. Det kom inte ens fram ett yrkande om bordläggning, eftersom frågan aldrig diskuterades öppet. Smart agerat av ordföranden, eller…?

Istället blev det i form av hysch-hysch i snabba pauser utanför möteslokalen mellan ordföranden och en förvånad undertecknad. Jag blev där informerad om vad ordföranden ansåg (mon skrivning, inte hennes) vara de övriga i alliansens mening. Hon ville försäkra sig om att vi i oppositionen inte hade för avsikt att rösta emot förslaget till avtal (vilket vi f.ö inte hade).

Jag kan gott erkänna att jag inte är tillräckligt "skolad" ännu för att jag snabbt skulle inse det vansinniga i detta förfarande. Därför gjorde jag/vi inte gjorde det vi borde ha gjort - att självklart kräva att diskussionen skulle föras öppet i det demokratiska forum som vi tillsammans befann oss i.
Så - istället för att det blev en öppen diskiussion, där alla kunde höra varandras åsikter för att sedan fatta beslut efter det, blev det slutna möten efter ajourneringar och sagda "hysch-hysch".
Jag ställer mig frågan - varför?
Resultatet, för den som undrar, blev till slut att förslag till avtal undertecknades. Inga övriga yrkanden om bordläggning eller annat togs upp för behandling.

3

Det har i nämnden bildats en s.k "styrgrupp", ett sorts utskott, som ska behandla utredningen av möjligt införande av en kulturpeng eller -check. Till detta utskott skulle väljas en representant för oppositionen samt en från majoriteten. Vi utsåg undertecknad. Majoriteten skulle återkomma med beslut om representant. Så blev aldrig, de valde aldrig. Eller - ordföranden utsåg sig själv, trots att det fanns andra intresserade. Dessa blev aldrig tillfrågade. 

Nu kan det ju tyckas märkligt att en person från oppositionen tar upp detta och inte de som, eventuellt, känt sig förfördelade inom alliansen.

Jag väljer att göra det i alla fall, i min roll som "spanare". Då blir det åtminstone gjort.

Till sist återkommer spaningen till det förstnämnda i denna blogg, det att kommunstyrelsen beslutat att "gömma" en fråga, som kan anses bli föremål för diskussion och tyckanden från allmänheten.

Jag skulle kunna räkna upp flera händelser som har liknande mönster av krusningar på vattenytan, men nöjer mig här. 

Det jag vill komma åt är att frågan om hur vi som politiker ser på vårt uppdrag. Det är ett förtroendeuppdrag, vi är valda av de som bor i Värmdö och vi har att förvalta detta förtroende.

Jag menar att det inte är upp till oss att bestämma att vi kan dölja vissa saker för att det passar våra syften. Det är inte ett grundläggande demokratiskt tänkande.

Jag menar att vi, i en kommun som Värmdö, har som uppgift att se till att det fungerar på bästa sätt för de som bor här - inte att det viktigaste är att vi får igenom vår ideologi till varje pris och därför slutar lyssna. Det är inget krigsbyte som ska delas upp, som vi har "rätt" att göra vad vi vill med, för att vi står som segrare. Som "herr Nilsson" så snyggt formulerar det i sin blogg i ämnet: Nilssons Värld

För mig står förtroende för att våga gå ut med mina åsikter. Att våga ändra mig, om jag i öppna samtal och diskussioner känner att jag har fel. Att böja mig för om ett flertal tycker annorlunda än jag.

Förtroende. Demokrati. 

Det är vackra ord.

Vilket får mig att tänka på dagens ledare i DN, där skribenten under rubriken "Stäng skoldörren" föreslår att "Skolor ska inte ge Nationaldemokraterna och andra extremister fritt spelrum. De ska heller inte bryta mot grundlagarna. Därmed måste de tacka nej till alla partier"

Det är slutledningsförmåga, det! Sa Bull.    Länk till ledaren

Enligt en närstående källa, som var en av eleverna på skolan, var själva mötet inne på skolan mycket bra. Samma åsikt hade f.ö rektorn när han interjvuades av ABC-nytt. Eleverna ställde ND mot väggen med bra frågor och lät sig inte nöjas med förenklade förklaringsmodeller. Istället gjorde de det svårare för representanterna genom att använda sig själva som exempel på personer som enligt NP's värderingar inte borde få vara där. Det var utanför skolan som tumultet bröt ut och det var då andra personer som var inblandade, enligt uppgift AFA-anhängare, som kommit dit.

Jag kan inte heller låta bli att reagera när jag läser insändaren av Stefan Dozzi och Jan-Eric Jansson (båda KD) under NVP debatt från tisdagen: "Vad ska verklighetens folk tänka när pendelbåten inte går?". Att de tagit till sig detta "Verklighetens folk" som ett epitet de vill använda sig av, får mig att riktigt att känna avsmak. "Verklighetens Folk" - vad är det? Vilka är de?

Om det finns några som kan kallas "Verklighetens Folk", vad kallas då vi andra? Eller är jag med?

Vi och Dom. Så förenklat och dumt. Länk till debattartikel

Vilken kategori anser Dozzi och Jansson att de själva tillhör? 

Jag kan bara konstatera att den som talar om andra som varandes ett folk med särskilda egenheter, knappast kan inräkna sig själv att tillhöra samma kategori.
Det visar istället på ett avståndstagande och ett förhållningssätt som tyder på att det är - just det - skillnad på folk och folk.

Hur var det nu grisarna sa?
"Everybody is equal, but some are more equal than others"


Avslutar denna långa spaning med ett gott skratt som jag fick genom Kenneth. Tack för den, Kenneth, den gjorde mig på gott humör långt efteråt!
German Coastguard